När jag var ute på lunchen och kände hur varmt det var så fick jag nästintill panik. Hur ska varmen tacklas i morgon? Jag vet från träningen att det här med sol och hög temperatur inte är helt optimalt för mig. Så jag måste göra det jag kan. Jag hade tänkt att springa i ett svart linne. Det går bort. Istället sprang jag in på Intersport och rafsade till mig en vit ADIDAS-t-shirt. Pro Cool stod det på lappen så jag hoppas att den skall vara sval och ge skydd mot solens strålar. Vit keps har jag redan. Ja, egentligen har jag två för det följde ju med en vit keps i plastbagen.
Men min är tuffare. så...vitt tyg på kroppen och knoppen, mycket vätska från och med nu och fram till starten. Jag kommer att ha med mig två flaskor i morgon. En att dricka under väntetiden och en att ha under den första halvmilen. Jag tror att jag sett någon uppgift om att första drickastation är vid 7 km. Jag tror det är bra om man tillför kroppen vätska redan från början.

Så...på med sunblock så kör vi!

Fredag, 1! dag kvar.

Igår stegade jag för första gången iväg för att hämta min nummerlapp. Och jag var inte ensam. En jämn ström av löpare gick längs Lidingövägen fram mot Östermalms IP och Danicahallen. Oj, vad alla andra såg snabba och vältränade ut. Jag måste bryta mönstret ordentligt med min kagge.
Väl framme såg jag en liten grupp tjejjer stå vid ingången tillsammans med en massa vita plastpåsar. På en skylt stod et "Nummerlappar". Jag tänkte att det nog är så att nummerlapparna finns i påsarna och stegade fram och frågade om de delade ut.... dom tittade på mig och sa "De är för löpare". Oj då, jag ser nog inte ut som en löpare, men jag drog i med..jo, jag ska springa. Dom tittade lite till på mig och sa sen, som det verkade lite tveksamt, "okej då" och så fick jag min påse. Sen så pekade dom in mot hallen och sa att nummerlappsutdelningen är därinne.
Efter nummerlappsuthämtning och lite strosande bland de olika utställningsmontrarna så styrde jag stegen mot tunnelbanan. Till min lycka så mötte jag tre gentlemän på deras väg till utdelningen. De hade alla kaggar som bräckte min. Jag och min lilla mage var inte ensamma i löparvärlden i alla fall. Jag skänkte mina sympatitankar till de tre männen och undrade om flickorna skulle dela ut några påsar till dem eller om de blev tvungna att visa upp startbeviset.

I går kväll lade jag fram allt som ska med på lördag: handduk, duschcreme, deo-stick, kallingar, t-shirt, vaselin, solskyddsfaktor, nummerlapp, chip, energy bar, banan, 2 gel med citronsmak, keps, linne, korta tights, kompressionsstrumpor, skor, midjeväska, mobiltelefon, plånbok, nycklar, och en flaska för Maximdryck att dricka innan starten. plus plåster om jag ska tejpa bröstvårtorna( har inte bestämt mig. jag har inte haft något problem på träning men nu blir det ju lite längre).

HEJA, ALLA SOM SKA SPRINGA! VI ÄR BÄST!

Onsdag, 3 dagar kvar

Dom flesta om inte alla som skriver om sin maratonträning anger vad de har för tidsmål på maran. Jag skulle också vilja göra det men eftersom jag aldrig tidigare sprungit en mara så blir ju en gissning ganska okvalificerad. Jag blir nog mest glad om jag korsar mållinjen. Tiden är en bisak i nuläget. Under sex timmar får det bli.

Egentligen känns det ganska skönt att inte ha något personligt rekord som jag måste knäcka. Jag kan ju gå in helt för att ta det så lugnt som möjligt.

Tisdag, 4 dagar kvar

Så nu går vi i väntans tider. Idag blev det ett lugnt joggingpass på 30 minuter. Samma i morgon. Hade svårt att somna i går kväll också. Köpte Kamomill-te. Ska se om det hjålper mig att somna in lite lättare.

Måndag, 5 dagar kvar.

I går kväll kunde jag inte somna. Jag låg och vred mig som en mask i flera timmar minst. Kan det bero på tankar på maraton? Jo, jag tror det.
Nu var frågan. Skulle jag berätta för mina arbetskamrater att jag ska starta på lördag? Ja, egentligen varför inte? Jag måste ju ändå förklara varför jag inte kan hänga med på löpningen på fredag. Varför inte? Jo, för då ska jag vila och ladda ju. Och käka en massa godis. Jag hade väntat mig en massa höjda pekfingrar och ord i stil med: "Det kan vara farligt i värmen", och "Är det nu riktigt säkert att du tränat ordentligt". Men jag bedrog mig. När jag berättade om min start vid morgonfikat så var det enbart glada tillrop: "Oj, vad roligt" och "det är ju ingen katastrof om du måste bryta". Så nu har jag satt press på mig själv. Nu är det bara att starta.

Söndag. 6 dagar kvar.

Tiden sniglar sig fram. Nu när jag bestämt mig för att springa maran så har jag inte lust att vänta. Jag vill springa NU. Hur ska jag kunna jobba en hel vecka innan? Hur ska jag kunna koncentrera mig på någonting vad som helst under veckan? Det enda jag kan tänka på är hur jag ska förbereda mig. Det enda jag kan se framför mig är hur jag står i löparmassan vid starten och hur jag studsar iväg efter starten. Okej, jag vet att det går väldigt trögt i starten och att det kommer att ta lång tid för att ens komma fram till startlinjen för oss i bakersta gruppen. Men det är studsande jag vill sig mig. Hur jag skrattar och studsar längs Valhallavägen.

Min syster och hennes familj kommer ner till stan. Det innebär att jag har en fanclub längs med banan. De kommer att stå vid vätskekontrollen vid Vasaparken. De ska visst måla nån flagga. Jag hoppas att det innebär lite extra krafter upp till Stadion. Då kommer jag att ta beslut om det blir något andra varv. Om jag kan springa i samma tempo som under mina långpass så kommer jag att klara mig med viss marginal, men jag har ju ingen aning om hur mina kilometertider påverkas under andra häften av loppet. Mitt längsta långpass har varit på 21 km. Jag vet att det egentligen är för lite, men träningen har inte funkat bättre än så. Jag får ta det som det kommer. Känner jag mig någorlunda fräsch vid stadion kommer jag att fortsätta.

Nu börjar min uppladdningsvecka. Jag kommer att huvudsakligen vila med ett joggingpass på onsdag. På menyn kommer det att bli mycket korv stroganoff med vitt ris och spagetti med köttfärssås. Torsdag, fredag lägger jag till mycket vitt bröd. Sen så lästa jag att någon brukar äta salta pinnar dagen innan för att få salt. Speciellt om det kommer att bli varmt då man svettar ut så mycket.

Forts. lördag

OKEJ!!! Nu har många i min närhet(framför allt min systers familj som kommer att resa ner från Hälsingland för att heja fram femtioåringen i hans första maratonlopp) ifrågasatt varför jag inte tänker ställa upp i maran när jag nu tränat i ett helt år. Ja, ja! Så jag var ute idag och sprang en halvmara(det blev 21,3). Det gick på 2;40 så om jag klarar av att hålla den farten så klarar jag tidsgränserna. Nu är det väl så att det kommer att gå långsammare på andra varvet. Det får man väl räkna med. MEN JAG KOMMER ATT STÅ DÄR I STARTFÅLLAN 13.45 PÅ LÖRDAG. Sen får jag se. Om jag klarar av att springa första varvet så tar jag ett beslut upp vid stadion. Det är väl lämpligast att bryta där om man nu ska bryta.

Lördag

Jag grämer mig. Jag är anmäld till Stockholm Maraton den 31 maj. Jag har precis suttit och läst informationen man fick hem med startbeviset. Men nu är det så att jag är alldeles för dåligt tränad för att kunna ställa upp. Jag är så dåligt tränad och så långsam att jag skulle bli avplockad från banan när de drar repet någonstans utmed banan. Det är så surt. Jag satte upp målet att springa redan efter maran förra året då jag satt och såg på den i tv. Jag la upp träningsprogram och planerade att följa Anders Szalkais program när det satte igång i december. Men nu är det bara att konstatera att jag inte orkat träna så mycket som hade behövts.
Men nu behöver jag ju inte gå och hänga mig bara för det. Jag ska i alla fall springa Blodomloppet 4 juni och Midnattsloppet 16 augusti. Jag menar....det hade jag aldrig gjort om jag inte börjat träna förra året. Och om Blodomloppet känns bra så tänker jag anmäla mig till Stockholm Halvmaraton 6 september. Och det är inte bråttom. Sista anmälningsdag är 5 augusti. Så jag kan träna på och känna efter ordentligt innan jag bestämmer mig. Det skulle vara kul att springa en halvmara och vem vet...om det känns bra kanske jag anmäler mig till maran nästa år istället.
I vilket fall som helst ska jag fortsätta springa. Det skulle vara skönt att utvecklas och kunna titulera mig själv löpare istället för som nu......lufsare. En riktig snigel.
Och nu börjar jag med maffeträningen. Jag har gjort mitt första MAF-test(sort of). Nu ska jag spriga 60-70 minuter tre gånger i veckan med maxpuls 135. Om jag ska tro på alla som tränat så och skriver om det på nätet har jag möjlighet att krypa ner ett par minuter per km till Stockholm Halvmaraton. Det skulle sitta fint. Det är bara att köra.

Fredag

I går kväll så sprang jag mitt första MAF-pass. jag gjorde inget riktigt test utan gick på snittiden för rundan som helhet. Med maxpulsen 135 sprang jag 6,81 km. Det gick riktigt bra. Jag behövde inte gå för att hålla nere pulsen men det gick ju inte så fort. Jag hade vissa besvär med att springa om en mamma med barnvagn som pinnade på rätt bra. Jag fick ett snitt-tempo på 8.27 per km. 135 är ca 75% av min maxpuls. Jag ska prova att springa tre timmar på lördag med en puls på ca 140=ca 80%, så ska jag se om jag inte kan ställa upp på Stockholm maraton i alla fall. Om det går alltför sakta går det ju inte men om tempot blir ca 7.30/km så tror jag att jag provar att starta. I värsta fall får jag väl bryta eller bli avplockad av banan då.
Om det visar sig att tempot blir för lusigt så kommer jag att träna för att springa maran nästa år.

Jag blir mer och mer intresserad av att träna efter Maffetones lågpulsmetod. Nu har jag skickat efter Phil Maffetones senaste bok. Kommer nu inte ihåg vad den heter men den och två böcker av Jonas colting har jag skickat efter. Den ena är en kokbok och den andra hans senaste bok "Jag vill ju bara se bra ut naken" tror jag att den heter.
Så snart har jag löst problemet med vad jag ska göra på kvällarna. Det blir till att studera och planera en ny matsedel.

Uppdatering onsdag

Nu är jag helt slut. Det skulle ha blivit fyra intervaller men det blev bara två och knappt det. Jag värmde upp 15 min. sedan sprang jag en intervall på 60 sek. lugn jogg 60 sek. och sedan var det meningen att det skulle bli ytterligare tre intervaller på 60 sek. Andra intervallen tog knäcken på mig och jag orkade inte ens jogga ner på hemvägen. Jag masade mig hemåt i sakta mak. Jag undrar om jag tränar fel. Jag har suttit och läst om MAF-träning. Det enda med den är väl att jag skulle tvingas att springa så långsamt att rullatorerna skulle blixtra förbi. Enligt vad jag läst så skulle min aerobiska maxpuls bli 125 och det kan jag aldrig hålla ens om jag bara småjoggar. Men jag ska ge det en chans så får vi se. Rapporter kommer senare. Okej, nu har jag läst lite till. Och det visar sig att eftersom att jag tränar tre-fyra gånger i veckan kan jag räkna med 130 som aerobisk maxpuls. Jag tänker ge det en chans. I morgon gör jag mitt första MAF-test. Jag kommer att springa Lyranrundan som är väldigt snäll med få snälla backar.Den är 6,81 km så det borde landa på ca 50-55 minuter. Senast jag sprang den var förra veckan och då gjorde jag den på 47:42. Det blev ett km-tempo på 7 minuter. Jag antar att jag kommer upp till ungefär 8-tempo om jag håller mig på eller under min aerobiska maxpuls.

Onsdag

Igår var det vilodag. Jag fick en hel del gjort i lägenheten. städade ur fågelburen. det borde ha gjorts för typ tre månader sen.
Ikväll blir det intervaller. Det är första gången för mig så jag är lite osäker på hur jag ska lägga upp det. Anders Szalkai har lagt in tre intervaller i programmet inför Stockholm halvmaraton. Jag tror att jag kör på det.

Tisdag

Nu slutar jag.......med invägningshysterin. Jag har ställt upp vågen i ett överskåp och tänker inte ta ner den före sommaren. Det blev till sist för mycket. Jag vägde mig varje gång jag gick in i badrummet. Det är inte helt friskt va? Jag går väl inte ner i vikt snabbare för bara för att jag ställer mig på vågen stup i kvarten. Nej, nu fortsätter jag mitt sunda leverna utan socker och alkohol så går det nog bra ändå.

I går kväll blev det en bra runda på 70 minuter. Jag tror att det gör ca 10 km. tempo på 7 min per km. Bra för att vara mig.

Dag 4

Löparmål
2008
Blodomloppet 4 juni, 10 km, sub 1:15
Midnattsloppet 16 augusti, 10 km, sub 1:10
Stockholm Halvmaraton 6 september, mål 2:45
2009
göteborgsvarvet 16 maj, sub 2:40
Blodomloppet, 10 km, sub 1:05
Midnattsloppet, 10 km, 1:00
Stockholm halvmaraton, 21 km, sub 2:35

Jag inser att jag måste sätta upp några mål att hänga upp träningen på. Eftersom jag har fått släppa deltagandet på Stockholm maraton på grund av för dålig träning så tar jag och inriktar mig på Stockholm Halvmaraton istället.

Kampen mot sockret går bra. en liten törn blev det i går. En chokladkaka med hasselnötter slank ner på kvällen. Men annars ingenting. Vågen visar en försiktig nedgång. Det behöver inte gå fort. Jag är egentligen inte missnöjd med min figur. Skulle bara vilja gå ner ett par kilo för att bli riktigt slank inför "bikinisäsongen."

Dag 2

Ibland är det lite konstigt. För två veckor sedan så kändes det bara tungt att springa. Jag kom aldrig så långt som jag planerat. Nu, efter ett upphåll på nio dagar så kändes det otroligt bra och jag hade inga problem med att springa den distans som jag tänkt från början. Det gick riktigt lätt och det fanns mer att ge.
Nu tror jag inte att det skulle vara någon bra metod att vila nio dagar mellan varje löppass, men det gjorde onekligen att jag fick upp lusten att springa.
Det blev en runda på 6,81 km på 47 minuter. För mig är det ett bra tempo och jag skulle ha kunnat putsa litegrann på det.
Sockermatchen fortsätter på dag 2 och än så länge går det bra. Nu har jag sett till att jag inte har något godis hemma och det underlättar ju. Snart ska jag åka och handla och jag får se till att inte köpa några godsaker.

Forts dag 1

sockermatchen är återupptagen. alla produkter med socker i är bannlysta, liksom all skräpmat. varje dag ska jag träna i någon form. tre gånger i veckan blir det löpträning. måste hålla i träningen nu för den 4 juni ska vi springa blodomloppet.
Det ser jag verkligen fram mot. Vi är fem stycken på jobbet som ska springa 10 km. Utöver oss så kommer ca 15 stycken att gå runt banan.

Dag 1

Nu har det blivit dags att starta om hårddisken. Jag passar på att byta till ett bättre operativsystem på samma gång. Ja, alltså inte på min dator utan min helt egen kropp och knopp. Det har blivit för mycket socker och för mycket skräpmat. Men nu är det alltså slut med det.
Idag står det vilodag på programmet. Lördag och söndag blir det löpträning, 45 resp. 60 minuter.

Torsdag

8 km
60 min
19322 steg

Löpträningen har gått lite i stå. Jag vet inte, men att jag beslutat mig för att inte springa Stockholm Maraton inverkar nog. I och för sig så ska jag springa Blodomloppet 10k den 4 juni tillsammans med arbetskamrater. Så träna lite måste jag ju.

Torsdag

Idag köpte jag en stegräknare. Det blev en Silva pedometer av den enklaste modellen. Jag tänkte att jag skulle få till minst 10 000 steg varje dag. Det borde inte vara så svårt om jag börjar gå till och från jobbet. Det tar väl cirka 20 minuter att gå och fem gånger i veckan så blir det ju en löptur också. Jag tänkte lägga upp stegresultaten här på bloggen varje dag.