Det här kan bli lite tjatigt. Men nu tar jag återigen tag i kosten för att få lite rätsida på sakerna. Sockersuget ska bekämpas. Inget godis, läsk, glass eller fikabröd nu på ett tag. Jag kollade i spegeln och konstaterade att jag ser alldeles svullen ut, hela jag. Jag tror att jag måste gå ner några kilo för att kunna ha en chans på att ta mig runt maran nästa år. Nu väger jag 82 kilo. Ett kilo i månaden fram till maran skulle alltså betyda tolv kilo ner. Jag vet inte hur många minuter per 10 kilometer som det betyder i fart att gå ner tolv kilo, men i mitt fall säkert en tre-fyra minuter iallafall.
Måndag-tisdag har jag varit på konferens med min arbetsgrupp. Det har varit mycket mat och fikabröd. Har upplevt det som att jag stoppat något i mig hela tiden. Det var det som ledde till beslutet att strama upp kosten och försöka gå ner några kilo. Jag tror att kombinationen av kost och träning kommer att leda till en jämn viktnedgång. Men jag tänker inte väga mig stup i kvarten. jag ska väga mig en gång i månaden så att det hinner hända något mellan gångerna.
Naturligtvis är det nu så att när jag nu beslutat mig för att nobba sockret så upplever jag ett större sockersug än vanligt. Jag sitter här och håller i mig för att inte springa ut och köpa en mjukglass i korvkiosken på torget. Men såhär i början ska jag vara benhård med slarvet. Senare kanske jag kan börja att tillåta mig lite slarv ibland bara för att göra det lite lättare att stå ut.