Fredag

Idag är det vilodag och slarvdag. Jag har kört strikt en hel vecka och vägt in ett halvt kilo lättare jämfört med förra veckan. Det ska firas med en mjukglass.

Nu är det bara en dryg vecka kvar till Midnattsloppet. Det ska bli oerhört roligt att springa på söder med alla festglada i publiken. Det är tjugo år sedan jag sprang loppet och mina minnen från den gången är bara bra. Det enda som inte var bra var det att vi hade tänkt gå ut för en öl efteråt men alla ställen var endera stängda eller hade grymt långa köer. Jag startar längst bak och starttiden är 22.40. När jag går i mål så är det nog bara att dra på mig överdragskläder och sätta sig på tuben hemåt.

Måndag

Snart är det Midnattslopp och det känns som om det blir en slags avslutning på sommaren. Jag börjar dessutom att jobba måndagen efter. Sommarträningen har gått hyfsat. Jag har tränat ungefär varanna dag. Jag kommer inte att sakna dagarna med 30 grader, men det får gärna ligga på +20 resten av Augusti.

Måndag

Jag har som sagt haft svårt att hantera värmen. Den sista veckan har känts som en snyting så fort man stoppat näsan utanför dörren. Men så ikväll blev det lindring. En fläktande bris gjorde att jag vågade mig ut på en 6-kilometersrunda. Vilken njutning! Plötsligt gick det att andas igen. Jag tror att jag fick tillbaka tron på att även jag ska kunna träna med sikte på SM näsra år. Men först blir det Midnattslopp om två veckor.

Lördag

Semesterblogg. Tre semesterveckor kvar. Vilodag. Jag har insett att jag är väldigt värmekänslig när jag springer. När tempen går upp emot 27 grader och solen gassar så är det som att kraften bara rinner ur mig. Jag pallar inte med att springa så långa pass som jag planerat. Det är rätt konstigt egentligen. Det är samma värme som på SM men nu klarar jag det inte alls. I morgon söndag tänker jag prova att springa på kvällen i stället. Jag hoppas att det ska göra skillnad.

Onsdag

Idag blev det ett pass på 5,5 km i lugnt tempo. Gillar fortfarande inte att befinna mig så nära biltrafiken. Inga bilister saktar ner. De bara vrålar förbi och jag blåser nästan ut i gruset.

Måndag

Nu har semestern börjat. Har åkt upp till min syster i Hälsingland. Träningsskorna är med liksom ett härligt löparhumör. I går blev det ett lite längre pass på 1:41. Det kändes bra men det var varmt. Stundtals rena rama maratonvärmen. Det enda tråkiga med att träna häruppe är den ständiga närvaron av bilar. Man är bortskämd med gångbanor nere i stan. Här får man hålla sig till vägrenen och samsas med allehanda fordon. Men det ska ändå bli några fler rundor innan jag åker hem på lördag.

Fredag

Sista dagen på jobbet innan semestern. Fem veckor ledigt. Först en vecka i Hälsingland hor syster. Sedan fyra lata veckor hemma i stan. Kanske en liten resa ner till Göteborg. Måste ju reka inför nästa års Göteborgsvarv. Ledigheten avslutas 16 augusti med Midnattsloppet. Och nu verkar det ju som om vädergudarna vaknat på den rätta sidan. Äntligen. Efter värmeböljan runt maran har det ju varit lite spridda solskensdagar. Jag planerar att träna lite mer än vanligt. Fem dagar i veckan ska det bli. Jag kommer att lägga in intervallträning och backträning. Tre veckors intensivträning kan kanske ge en lite bättre tid på milen. Nu är ju inte mina tider så värst blixtrande. En kilometertid på cirka sju minuter. Men jag får väl ha ambitionen att knapra lite i taget. En tid på under 1:10 vore ju bra med mina mått mätt. Milen på 60 minuter är mitt mål till nästa år.

Onsdag

En del dagar går direkt i papperskorgen. I går var en sådan dag. Segt på jobbet. sista veckan innan lång ledighet och tiden kan inte gå tillräckligt fort. Så skulle jag ut på en kortrunda. Och den blev verkligen kort. Efter 10 minuter rann all kraft ur mig och jag ville bara hem till en dusch och Morden i Midsumer. Eländes elände. Men nu kan allt bara bli bättre. Ikväll ska jag ut på löptur med Peter. Jag har äntligen lyckats tjata ut honom på enstaka löpturer.

Måndag

Söndag morgon. 11,2 grader. dock uppehåll och såg ut att klarna upp. Tunnelbanan till Liljeholmen tillsammans med Roffe. Sprang utem Trekanten bort mog Vinterviken. Passerade Axelsberg och Klubbensborg. I backen upp mot Mälarhöjden började det gå trögt för mig. Roffe trummade på som vanligt och jag bet ihop och intalde mig att allt kändes bra. jag hängde med till bortom Mälarhöjdsbadet men sedan måsta jag släppa. Roffe vinkade en hälsning och ropade att han skulle höra av sig när de kommit hem från semestern. Jag knatade upp till bredäng och joggade sakta hemåt.
Det slutade som en runda på cirka 8,5 km. jag vet inte helt säker eftersom jag inte haft min garmin på mig. Det blev iallafall 59 minuter.

Onsdag

I går kväll var det dags för ettt nytt pass i snigelfart. 9 km på 70 minuter. Det är ju synd att kalla det för långpass. Jag har tänkt att bygga på med 5 minuter i veckan så om fyra veckor är jag uppe i 90 minuter. Det anser jag vara den nedre gränsen för långpass för mig.

Ikväll ska jag börja med intervallträning. Jag behöver verkligen få lite fart i benen. Jag tänker börja med fyra intervaller på cirka 200 meter. Det är ju en start i alla fall.

Måndag

I går var det dags för en ny utflykt med löparskorna på. Tillsammans med Roffe tog jag tunnelbanan till Norsborg vid åttatiden på morgonen. Vi sprang direkt från stationen ner mot Mälaren. Första biten var ren transportsträcka, men sen kom vi in på en otroligt fin strandpromenad. Desto skönare att den inte var asfalterad. Cirka 5-6 km ledde den oss till Slagsta brygga. Sen så blev det transportsträcka igen. Ingen rolig löpning upp till Vårby gård där jag hoppade på tuben och for hem till en efterlängtad frukost. Slutresultatet blev 9,31 km på 1:05. För mig ett behagligt tempo som just nu nog är max vid längre sträckor.

Onsdag

Nu har jag anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år. Jag har hört bara gott om den tävlingen och Göteborg är min favoritstad nummer två i Sverige. Och det kan ju vara lagom att springa en halvmara två veckor före SM. Ja, anmälningsavgiften är betald och hotellrum är bokat. Jag trodde att jag skulle kunna vänta till i januari-februari med att boka hotell men jag fick höra att det gäller att vara ute i tid om man inte ska bli fast för att få de dyrare rumsalternativen. Det första hotellet jag ringde till var redan fullbokat, men det andra hade enkelrum kvar och man fick rabatt om man kan visa startbeviset från varvet. Jag bokade två nätter för 545:- per natt. då ingår frukostbuffé så jag tycker att det är ett okej pris. Jag tittade på bilderna på nätet och rummen såg ruskigt fräscha ut. bastu finns också och det kan ju vara skönt när man ramlar in efter varvet. Den helgen kommer att bli som en minisemester som jag ska njuta av helt och fullt.

Söndag

Jag mötte upp Roffe klockan 8 vid Vårby Gårds tunnelbana. Vi traskade över gångbron som leder över E4:an. Sedan blev det jogg på stigar som förde oss runt sjön Gömmaren. Det var alla slags underlag. Stenigt, rotigt och stenhällar. Vid tre passager var det spångat över myrängar. Min Garmin sade 7,59 km. Tiden 1:01. Ja, inte går det jättefort när man ska parera för rötter hela tiden. Men härligt var det. Bara att få känna lukten av skog istället för bilavgaserna som jag brukar få ta del av på mina pass. Det blir repris nästa söndag.

Midsommarafton

Nu är det bestämt att jag ska följa med Roffe ut i skogen för en timmes skogslöpning. Det ska bli riktigt roligt. På söndag morgon klockan 8 ska vi ses vid tunnelbanan i Vårby gård. Sedan går stegen mot sjön Gömmaren. Förhoppningsvis kan vi se en och annan orm också. Det lär finnas gott om dem där.

Nu önskar jag alla som läser detta en riktigt trevlig och bra Midsommar.

Onsdag

Idag ca 9 kilometer i behagligt lufstempo. Det verkar vara det enda tempo jag behärskar. Nej, nu ska jag inte bli så negativ. Men nu när jag sett mig lufsa på video så undrar jag nog vad det är jag håller på med. Det vore väl bättre om jag snidade smörknivar istället för att låtsas att springa. Det jobbigaste var nog att se hur framträdande min mage är. Jag visste ju om den, men inte att den skulle guppa på det viset. Om jag ska vara lite positiv så får jag väl konstatera att den enda vägen till bättre löpning går via träning och viktminskning. Okej, då kör jag!

Måndag

Efter maran så lovade jag mig själv att öka på träningen till fyra gånger i veckan. Nu har två veckor gått och jag tycker att vi har vilat färdigt. Den gångna veckan har jag tränat en(1) gång. Inte så bra. Min kompis Peter säger att jag aldrig kommer att kunna träna fyra gånger i veckan. då blir jag förbannad. jag ska bara visa att jag minsann kan. Men då måste jag ju ta mig i kragarna och sätta fart. Denna veckan planerar jag att träna som följer:

Tisdag: 8 km distans
Onsdag: 8 km distans
Fredag: 6,81 km medelhård distans
söndag: 12-13 km långpass

Efter det så tänker jag hålla dom träningsdagarna. Jag tror inte alls att det är för mycket. Bara jag rent mentalt kan få mig ut i löpspåret så borde det inte vara något problem. Jag ser inga fysiska hinder för det så det är väl bara att köra.

Min jobbarkompis Mariannes man Roffe brukar vara ute i skogarna runt sjön Gömmaren och springa på helgmorgnarna. Jag är medbjuden för ett milpass. Men jag är lite tveksam. Jag springer så långsamt att jag undrar om han skulle ha tålamod med mig i skogen. Det är dock frestande. Jag älskar att springa i skogen och känna alla dofterna och höra ljudet av sus i träden. Jag skulle också vilja lära mig att hitta rätt på skogsstigarna där så att jag kan springa där även när jag är själv.

Sockermatchen förlorades förra veckan. Jag fattar inte att det kan vara så svårt. Det är ju bara att undvika allt med socker i. Men i fredags så plockade Yvette fram en stor ask After Eight och ställde fram. Och naturligtvis är jag där och plockar till mig flera stycken. Och innan jag hinner tänka på vad det är jag gör så stoppar jag i mig. Va??!! Jag som har slutat röka och dricka sprit. Ska jag inte klara av lite socker? Nåja, nu prövar vi igen. En dag i taget. Jag ska gå ner tolv kilo till nästa mara, men det vore roligt om målvikten kunde uppnås lite tidigare ändå. 70 kilo, here I come.

Söndag

Jag har inget att säga till mitt försvar. Sista löprundan var på Sörmlandsleden i måndags. Efter det har det blivit noll och intet. Jag kan ju inte skylla allt på fotbolls-em men faktum är att jag sett de flesta matcherna. Jag tycker det är sjukt kul att följa de olika grupptabellerna och räkna ut vilka som får möta vilka i kvartsfinalerna. Med tanke på hur Holland har spelat hittills så kommer Sverige-Holland att bli en jättematch. Dock tror jag inte att Sverige kan rå på de oranga spelarna.
Nå, hur blir det med löpningen nu da? Ja, idag har jag lovat att gå med ut på långpromenad med kompisen Peter. Sen väntar lite tvätt och städning. Klockan 8 blir det NAVY CIS. Det programmet missar jag aldrig. Så någon löpning verkar det inte bli idag. Men i morgon börjar ju en ny vecka med nya intentioner. Jag har ju lovat mig själv att träna fyra gånger i veckan under året fram till nästa mara. Och det vill jag hålla. Javisst! Nästa vecka blir en bra löparvecka.
Jag fick se mig på video gå i mål på Blodomloppet. Jag trodde inte mina ögon. Där kom en gammal skäggig, lönnfet gubbe stapplandes. Är det verkligen jag? Javisst. Suck! Vad göra? Ja, lite uppstramning kanske. Börja raka mig och gå ner ungefär tio kilo vore en bra start. Och gärna lite fart-träning också. Annars får jag ge mig själv ett passande nickname. Roffe the turtle. Snigel-Roffe. Ja, nåt sånt vore träffande.

Det här kan bli lite tjatigt. Men nu tar jag återigen tag i kosten för att få lite rätsida på sakerna. Sockersuget ska bekämpas. Inget godis, läsk, glass eller fikabröd nu på ett tag. Jag kollade i spegeln och konstaterade att jag ser alldeles svullen ut, hela jag. Jag tror att jag måste gå ner några kilo för att kunna ha en chans på att ta mig runt maran nästa år. Nu väger jag 82 kilo. Ett kilo i månaden fram till maran skulle alltså betyda tolv kilo ner. Jag vet inte hur många minuter per 10 kilometer som det betyder i fart att gå ner tolv kilo, men i mitt fall säkert en tre-fyra minuter iallafall.
Måndag-tisdag har jag varit på konferens med min arbetsgrupp. Det har varit mycket mat och fikabröd. Har upplevt det som att jag stoppat något i mig hela tiden. Det var det som ledde till beslutet att strama upp kosten och försöka gå ner några kilo. Jag tror att kombinationen av kost och träning kommer att leda till en jämn viktnedgång. Men jag tänker inte väga mig stup i kvarten. jag ska väga mig en gång i månaden så att det hinner hända något mellan gångerna.
Naturligtvis är det nu så att när jag nu beslutat mig för att nobba sockret så upplever jag ett större sockersug än vanligt. Jag sitter här och håller i mig för att inte springa ut och köpa en mjukglass i korvkiosken på torget. Men såhär i början ska jag vara benhård med slarvet. Senare kanske jag kan börja att tillåta mig lite slarv ibland bara för att göra det lite lättare att stå ut.

Onsdag dag 1

Nu har träningen för Stockholm Maraton 2009 tagit fart på allvar. I måndags blev det nio kilometer på Sörmlandsleden ner mot Nynäshamn. Det var riktigt roligt att springa i skogen över rötter och stenar. Det var inte lika enformigt som att hasa sig fram på asfalten i Sätra. Jag ska försöka hitta några skogsstigar som jag kan åka till och få den här lite mer varierade träningen.

Söndag

Nu är det gjort. Anmälningsavgiften till Stockholm Marathon 2009 är betald. Jag tänker inte slå vad med någon om att jag kommer att fullfölja loppet. Jag menar, vad som helst kan ju hända som sätter en käpp i hjulet för mig. I år var jag alldeles för dåligt tränad. Till nästa år kommer jag att träna bättre och längre så jag kommer inte att kunna skylla på dålig träning i alla fall. Kan jag också öka farten från sköldpaddstempo till något som i alla fall liknar jogg så sitter ju inte det i vägen.

Torsdag

I går kväll sprang jag Blodomloppet på Djurgår´n. Det blev en enorm besvikelse. Jag hade tänkt att få en bra tid som revansch för avbrutet Stockholm Maraton. Vi skulle springa 5 km och ställde upp oss i startfållan för 5km-löpare. 5 minuter efter oss skulle promenadklassen starta. Nu måste det ha blivit så att många som skulle gå startade med oss, för när det tunnade ur och man kunde börja jogga lite lätt så fortsatte de flesta att gå till min stora frustration. Jag hade ingen lust att knuffa folk och springa ned dom så jag tog det lite varsamt och sprang om där det gick. Resultat: de första 1,5 km fick jag gå. ytterligare 2 km gick i lusigt tempo. Egentligen var det bara den sista kilometern som jag kunde springa på. tiden visar ju allt. 40.04. På 5 km. Vilken pang-tid va?
Trots att det bara rörde sig om att jogga runt 5 km så könde jag av det i låren. Jag antar att maraton sitter i fortfarande.

Tisdag

Såhär tre dagar efter maran så känns det som att det är dags att sätta upp nya mål för träningen. En sak är helt klar. Det blir mara även nästa år, men med den skillnaden att jag då ska fullfölja. Något annat finns inte på kartan. För att nå dit ska jag öka på träningsdosen med en dag i veckan till fyra träningsdagar i veckan. Jag känner mig motiverad och vetskapen om att jag ligger skyhögt över den nivån där jag började för ett år sedan gör att jag bara kan se ytterligare utveckling som ett resultat av mer träning. För ett år sedan hade jag problem med att jogga fem minuter. Nu kan jag med lätthet träna i 90 min+. Rent procentuellt kommer jag inte att kunna matcha min utveckling hittills, men mitt primära mål är att sänka mitt km-tempo från 7.30 idag till 6.30 om ett år. Då kommer jag att ha en större marginal för att kunna genomföra maran. Om jag tränar disciplinerat kanske det till och med går att pressa tempot ytterligare, men det får bli extra bonus i så fall.
Några mindre mål på vägen finns. Blodomloppet nu på onsdag är ett. Det blir fem km trots att vi ville springa 10 km. Det blev något tjall med anmälningarna. Det gör inte mig något. Det känns som en lagom träningsrunda efter maran. Sedan finns Midnattsloppet i augusti. Det vill jag springa mest för den härliga feststämningen längs banan. 10 km få ses som en tempoträningsrunda. Stockholm halvmaraton har jag tänkt att springa men har ändrat mig. Deras tidsgräns på 2.45 är nåbar för mig men jag har inte stor marginal med mitt km-tempo. Jag hoppar halvmaran och lägger kraften på min träning med många långpass.

En erfarenhet rikare

På morgonen innan maran var jag en aning nervös. Ett understatement förstås. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag kollade att jag plockat fram allt jag skulle ta med. Kollade och dubbelkollade om och om igen. Jag hade en hemsk aning om att jag skulle komma in till Östermalms IP och inse att jag glömt det där viktiga som tex nummerlappen eller skorna rentutav.
Nåja, iväg kom jag och jag hade allt med mig. På tunnelbanan var jag först ensam om att ha nummerlapp på mig men på väg in mot stan så fylldes det på med löpare från en massa olika länder.
Jag hade tagit god tid på mig eftersom det var första gången för mig. Jag ville inte hamna i tidsbrist för att jag inte hittade till allt så bra. Men det gick bra. Tydligt skyltat var det ju.
Jag hade hela tiden en känsla av att jag inte hörde hemma där. Jag kände mig inte som en riktig löpare.
Jag höll mig liksom alla andra i skuggan och fortsatte dricka av min utspädda sportdryck.
När loppet väl kommit igång upplevde jag att det kändes svårt att hålla mitt eget tempo. Jag ville gärna gå med alla som svepte förbi i början. Det blev bättre efter ett tag när fältet spridits ut en aning.
Värmen kändes. Jag använde det vatten som fanns utmed banan redan från början. Det var en markant skillnad att springa i skuggan.
Första delen av loppet kändes bra. Vid Slussen var det någon som skrek roffe och slängde iväg en vinkning och konstaterade att det var en jobbarkompis som vevade frenetiskt. Publiken längs med banan var underbar och gav ett bra stöd. Man ville ju inte göra bort sig inför dem. Västerbron kändes lättare än vad jag förberett mig för. Det märktes att alla hade respekt för den. Alla drog ner på tempot rejält. Det gick bra ända fram till strax efter Centralen. Då var det som att någon dragit ur pluggen. Jag började gå små korta bitar. Någonstans i skallen så började jag tänka på varvningen vid Stadion. Jag tänkte att det skulle vara skönt att kliva av där.
Vid Vasaparken stod min fanclub med flaggor som skanderade Roffe, roffe. Jag stanade och berättade att jag skulle kliva av vid Stadion. Efter det blev det mest promenad. Mitt högerknä började göra sig påminnt. Det är något jag känt av i slutet av mina långpass.
Det var skönt att kliva av. Väl nere på Östermalms IP fick jag en t-shirt trots att jag förklarade att jag brutit. vi har så många sa tjejjerna. Jag tog emot en tröja men vad ska jag med den till. Det skulle ju vara som att ståta med lånta fjädrar att ha den på sig.
Ett misstag jag gjorde var att inte ställa mig i kön för massage. Istället blev det ombyte och snabbdusch för att sedan möta upp med min fanclub för att käka på kinesrestaurang.

Slutsatser. Under det året som gått har det blivit för lite träning och alldeles för få och korta långpass. Men med tanke på att jag stod på noll för ett år sedan är jag trots allt ganska nöjd med min insats. När jag nu går in i ett nytt träningsår så befinner jag mig redan från början på en rejält högre nivå. För ett år sedan kunde jag inte jogga i fem minuter. Det tog mig två månaders träning för att kunna jogga sammanhängande 30 minuter. Det betyder att om jag fortsätter nu så kommer jag att kunna höja min nivå ytterligare till nästa år. Ja, självklart ska jag anmäla mig till nästa år. Ett varv i år ska bli två varv nästa år.

När jag var ute på lunchen och kände hur varmt det var så fick jag nästintill panik. Hur ska varmen tacklas i morgon? Jag vet från träningen att det här med sol och hög temperatur inte är helt optimalt för mig. Så jag måste göra det jag kan. Jag hade tänkt att springa i ett svart linne. Det går bort. Istället sprang jag in på Intersport och rafsade till mig en vit ADIDAS-t-shirt. Pro Cool stod det på lappen så jag hoppas att den skall vara sval och ge skydd mot solens strålar. Vit keps har jag redan. Ja, egentligen har jag två för det följde ju med en vit keps i plastbagen.
Men min är tuffare. så...vitt tyg på kroppen och knoppen, mycket vätska från och med nu och fram till starten. Jag kommer att ha med mig två flaskor i morgon. En att dricka under väntetiden och en att ha under den första halvmilen. Jag tror att jag sett någon uppgift om att första drickastation är vid 7 km. Jag tror det är bra om man tillför kroppen vätska redan från början.

Så...på med sunblock så kör vi!

Fredag, 1! dag kvar.

Igår stegade jag för första gången iväg för att hämta min nummerlapp. Och jag var inte ensam. En jämn ström av löpare gick längs Lidingövägen fram mot Östermalms IP och Danicahallen. Oj, vad alla andra såg snabba och vältränade ut. Jag måste bryta mönstret ordentligt med min kagge.
Väl framme såg jag en liten grupp tjejjer stå vid ingången tillsammans med en massa vita plastpåsar. På en skylt stod et "Nummerlappar". Jag tänkte att det nog är så att nummerlapparna finns i påsarna och stegade fram och frågade om de delade ut.... dom tittade på mig och sa "De är för löpare". Oj då, jag ser nog inte ut som en löpare, men jag drog i med..jo, jag ska springa. Dom tittade lite till på mig och sa sen, som det verkade lite tveksamt, "okej då" och så fick jag min påse. Sen så pekade dom in mot hallen och sa att nummerlappsutdelningen är därinne.
Efter nummerlappsuthämtning och lite strosande bland de olika utställningsmontrarna så styrde jag stegen mot tunnelbanan. Till min lycka så mötte jag tre gentlemän på deras väg till utdelningen. De hade alla kaggar som bräckte min. Jag och min lilla mage var inte ensamma i löparvärlden i alla fall. Jag skänkte mina sympatitankar till de tre männen och undrade om flickorna skulle dela ut några påsar till dem eller om de blev tvungna att visa upp startbeviset.

I går kväll lade jag fram allt som ska med på lördag: handduk, duschcreme, deo-stick, kallingar, t-shirt, vaselin, solskyddsfaktor, nummerlapp, chip, energy bar, banan, 2 gel med citronsmak, keps, linne, korta tights, kompressionsstrumpor, skor, midjeväska, mobiltelefon, plånbok, nycklar, och en flaska för Maximdryck att dricka innan starten. plus plåster om jag ska tejpa bröstvårtorna( har inte bestämt mig. jag har inte haft något problem på träning men nu blir det ju lite längre).

HEJA, ALLA SOM SKA SPRINGA! VI ÄR BÄST!

Onsdag, 3 dagar kvar

Dom flesta om inte alla som skriver om sin maratonträning anger vad de har för tidsmål på maran. Jag skulle också vilja göra det men eftersom jag aldrig tidigare sprungit en mara så blir ju en gissning ganska okvalificerad. Jag blir nog mest glad om jag korsar mållinjen. Tiden är en bisak i nuläget. Under sex timmar får det bli.

Egentligen känns det ganska skönt att inte ha något personligt rekord som jag måste knäcka. Jag kan ju gå in helt för att ta det så lugnt som möjligt.

Tisdag, 4 dagar kvar

Så nu går vi i väntans tider. Idag blev det ett lugnt joggingpass på 30 minuter. Samma i morgon. Hade svårt att somna i går kväll också. Köpte Kamomill-te. Ska se om det hjålper mig att somna in lite lättare.

Måndag, 5 dagar kvar.

I går kväll kunde jag inte somna. Jag låg och vred mig som en mask i flera timmar minst. Kan det bero på tankar på maraton? Jo, jag tror det.
Nu var frågan. Skulle jag berätta för mina arbetskamrater att jag ska starta på lördag? Ja, egentligen varför inte? Jag måste ju ändå förklara varför jag inte kan hänga med på löpningen på fredag. Varför inte? Jo, för då ska jag vila och ladda ju. Och käka en massa godis. Jag hade väntat mig en massa höjda pekfingrar och ord i stil med: "Det kan vara farligt i värmen", och "Är det nu riktigt säkert att du tränat ordentligt". Men jag bedrog mig. När jag berättade om min start vid morgonfikat så var det enbart glada tillrop: "Oj, vad roligt" och "det är ju ingen katastrof om du måste bryta". Så nu har jag satt press på mig själv. Nu är det bara att starta.

Söndag. 6 dagar kvar.

Tiden sniglar sig fram. Nu när jag bestämt mig för att springa maran så har jag inte lust att vänta. Jag vill springa NU. Hur ska jag kunna jobba en hel vecka innan? Hur ska jag kunna koncentrera mig på någonting vad som helst under veckan? Det enda jag kan tänka på är hur jag ska förbereda mig. Det enda jag kan se framför mig är hur jag står i löparmassan vid starten och hur jag studsar iväg efter starten. Okej, jag vet att det går väldigt trögt i starten och att det kommer att ta lång tid för att ens komma fram till startlinjen för oss i bakersta gruppen. Men det är studsande jag vill sig mig. Hur jag skrattar och studsar längs Valhallavägen.

Min syster och hennes familj kommer ner till stan. Det innebär att jag har en fanclub längs med banan. De kommer att stå vid vätskekontrollen vid Vasaparken. De ska visst måla nån flagga. Jag hoppas att det innebär lite extra krafter upp till Stadion. Då kommer jag att ta beslut om det blir något andra varv. Om jag kan springa i samma tempo som under mina långpass så kommer jag att klara mig med viss marginal, men jag har ju ingen aning om hur mina kilometertider påverkas under andra häften av loppet. Mitt längsta långpass har varit på 21 km. Jag vet att det egentligen är för lite, men träningen har inte funkat bättre än så. Jag får ta det som det kommer. Känner jag mig någorlunda fräsch vid stadion kommer jag att fortsätta.

Nu börjar min uppladdningsvecka. Jag kommer att huvudsakligen vila med ett joggingpass på onsdag. På menyn kommer det att bli mycket korv stroganoff med vitt ris och spagetti med köttfärssås. Torsdag, fredag lägger jag till mycket vitt bröd. Sen så lästa jag att någon brukar äta salta pinnar dagen innan för att få salt. Speciellt om det kommer att bli varmt då man svettar ut så mycket.

Forts. lördag

OKEJ!!! Nu har många i min närhet(framför allt min systers familj som kommer att resa ner från Hälsingland för att heja fram femtioåringen i hans första maratonlopp) ifrågasatt varför jag inte tänker ställa upp i maran när jag nu tränat i ett helt år. Ja, ja! Så jag var ute idag och sprang en halvmara(det blev 21,3). Det gick på 2;40 så om jag klarar av att hålla den farten så klarar jag tidsgränserna. Nu är det väl så att det kommer att gå långsammare på andra varvet. Det får man väl räkna med. MEN JAG KOMMER ATT STÅ DÄR I STARTFÅLLAN 13.45 PÅ LÖRDAG. Sen får jag se. Om jag klarar av att springa första varvet så tar jag ett beslut upp vid stadion. Det är väl lämpligast att bryta där om man nu ska bryta.

Lördag

Jag grämer mig. Jag är anmäld till Stockholm Maraton den 31 maj. Jag har precis suttit och läst informationen man fick hem med startbeviset. Men nu är det så att jag är alldeles för dåligt tränad för att kunna ställa upp. Jag är så dåligt tränad och så långsam att jag skulle bli avplockad från banan när de drar repet någonstans utmed banan. Det är så surt. Jag satte upp målet att springa redan efter maran förra året då jag satt och såg på den i tv. Jag la upp träningsprogram och planerade att följa Anders Szalkais program när det satte igång i december. Men nu är det bara att konstatera att jag inte orkat träna så mycket som hade behövts.
Men nu behöver jag ju inte gå och hänga mig bara för det. Jag ska i alla fall springa Blodomloppet 4 juni och Midnattsloppet 16 augusti. Jag menar....det hade jag aldrig gjort om jag inte börjat träna förra året. Och om Blodomloppet känns bra så tänker jag anmäla mig till Stockholm Halvmaraton 6 september. Och det är inte bråttom. Sista anmälningsdag är 5 augusti. Så jag kan träna på och känna efter ordentligt innan jag bestämmer mig. Det skulle vara kul att springa en halvmara och vem vet...om det känns bra kanske jag anmäler mig till maran nästa år istället.
I vilket fall som helst ska jag fortsätta springa. Det skulle vara skönt att utvecklas och kunna titulera mig själv löpare istället för som nu......lufsare. En riktig snigel.
Och nu börjar jag med maffeträningen. Jag har gjort mitt första MAF-test(sort of). Nu ska jag spriga 60-70 minuter tre gånger i veckan med maxpuls 135. Om jag ska tro på alla som tränat så och skriver om det på nätet har jag möjlighet att krypa ner ett par minuter per km till Stockholm Halvmaraton. Det skulle sitta fint. Det är bara att köra.

Fredag

I går kväll så sprang jag mitt första MAF-pass. jag gjorde inget riktigt test utan gick på snittiden för rundan som helhet. Med maxpulsen 135 sprang jag 6,81 km. Det gick riktigt bra. Jag behövde inte gå för att hålla nere pulsen men det gick ju inte så fort. Jag hade vissa besvär med att springa om en mamma med barnvagn som pinnade på rätt bra. Jag fick ett snitt-tempo på 8.27 per km. 135 är ca 75% av min maxpuls. Jag ska prova att springa tre timmar på lördag med en puls på ca 140=ca 80%, så ska jag se om jag inte kan ställa upp på Stockholm maraton i alla fall. Om det går alltför sakta går det ju inte men om tempot blir ca 7.30/km så tror jag att jag provar att starta. I värsta fall får jag väl bryta eller bli avplockad av banan då.
Om det visar sig att tempot blir för lusigt så kommer jag att träna för att springa maran nästa år.

Jag blir mer och mer intresserad av att träna efter Maffetones lågpulsmetod. Nu har jag skickat efter Phil Maffetones senaste bok. Kommer nu inte ihåg vad den heter men den och två böcker av Jonas colting har jag skickat efter. Den ena är en kokbok och den andra hans senaste bok "Jag vill ju bara se bra ut naken" tror jag att den heter.
Så snart har jag löst problemet med vad jag ska göra på kvällarna. Det blir till att studera och planera en ny matsedel.

Uppdatering onsdag

Nu är jag helt slut. Det skulle ha blivit fyra intervaller men det blev bara två och knappt det. Jag värmde upp 15 min. sedan sprang jag en intervall på 60 sek. lugn jogg 60 sek. och sedan var det meningen att det skulle bli ytterligare tre intervaller på 60 sek. Andra intervallen tog knäcken på mig och jag orkade inte ens jogga ner på hemvägen. Jag masade mig hemåt i sakta mak. Jag undrar om jag tränar fel. Jag har suttit och läst om MAF-träning. Det enda med den är väl att jag skulle tvingas att springa så långsamt att rullatorerna skulle blixtra förbi. Enligt vad jag läst så skulle min aerobiska maxpuls bli 125 och det kan jag aldrig hålla ens om jag bara småjoggar. Men jag ska ge det en chans så får vi se. Rapporter kommer senare. Okej, nu har jag läst lite till. Och det visar sig att eftersom att jag tränar tre-fyra gånger i veckan kan jag räkna med 130 som aerobisk maxpuls. Jag tänker ge det en chans. I morgon gör jag mitt första MAF-test. Jag kommer att springa Lyranrundan som är väldigt snäll med få snälla backar.Den är 6,81 km så det borde landa på ca 50-55 minuter. Senast jag sprang den var förra veckan och då gjorde jag den på 47:42. Det blev ett km-tempo på 7 minuter. Jag antar att jag kommer upp till ungefär 8-tempo om jag håller mig på eller under min aerobiska maxpuls.

Onsdag

Igår var det vilodag. Jag fick en hel del gjort i lägenheten. städade ur fågelburen. det borde ha gjorts för typ tre månader sen.
Ikväll blir det intervaller. Det är första gången för mig så jag är lite osäker på hur jag ska lägga upp det. Anders Szalkai har lagt in tre intervaller i programmet inför Stockholm halvmaraton. Jag tror att jag kör på det.

Tisdag

Nu slutar jag.......med invägningshysterin. Jag har ställt upp vågen i ett överskåp och tänker inte ta ner den före sommaren. Det blev till sist för mycket. Jag vägde mig varje gång jag gick in i badrummet. Det är inte helt friskt va? Jag går väl inte ner i vikt snabbare för bara för att jag ställer mig på vågen stup i kvarten. Nej, nu fortsätter jag mitt sunda leverna utan socker och alkohol så går det nog bra ändå.

I går kväll blev det en bra runda på 70 minuter. Jag tror att det gör ca 10 km. tempo på 7 min per km. Bra för att vara mig.

Dag 4

Löparmål
2008
Blodomloppet 4 juni, 10 km, sub 1:15
Midnattsloppet 16 augusti, 10 km, sub 1:10
Stockholm Halvmaraton 6 september, mål 2:45
2009
göteborgsvarvet 16 maj, sub 2:40
Blodomloppet, 10 km, sub 1:05
Midnattsloppet, 10 km, 1:00
Stockholm halvmaraton, 21 km, sub 2:35

Jag inser att jag måste sätta upp några mål att hänga upp träningen på. Eftersom jag har fått släppa deltagandet på Stockholm maraton på grund av för dålig träning så tar jag och inriktar mig på Stockholm Halvmaraton istället.

Kampen mot sockret går bra. en liten törn blev det i går. En chokladkaka med hasselnötter slank ner på kvällen. Men annars ingenting. Vågen visar en försiktig nedgång. Det behöver inte gå fort. Jag är egentligen inte missnöjd med min figur. Skulle bara vilja gå ner ett par kilo för att bli riktigt slank inför "bikinisäsongen."

Dag 2

Ibland är det lite konstigt. För två veckor sedan så kändes det bara tungt att springa. Jag kom aldrig så långt som jag planerat. Nu, efter ett upphåll på nio dagar så kändes det otroligt bra och jag hade inga problem med att springa den distans som jag tänkt från början. Det gick riktigt lätt och det fanns mer att ge.
Nu tror jag inte att det skulle vara någon bra metod att vila nio dagar mellan varje löppass, men det gjorde onekligen att jag fick upp lusten att springa.
Det blev en runda på 6,81 km på 47 minuter. För mig är det ett bra tempo och jag skulle ha kunnat putsa litegrann på det.
Sockermatchen fortsätter på dag 2 och än så länge går det bra. Nu har jag sett till att jag inte har något godis hemma och det underlättar ju. Snart ska jag åka och handla och jag får se till att inte köpa några godsaker.

Forts dag 1

sockermatchen är återupptagen. alla produkter med socker i är bannlysta, liksom all skräpmat. varje dag ska jag träna i någon form. tre gånger i veckan blir det löpträning. måste hålla i träningen nu för den 4 juni ska vi springa blodomloppet.
Det ser jag verkligen fram mot. Vi är fem stycken på jobbet som ska springa 10 km. Utöver oss så kommer ca 15 stycken att gå runt banan.

Dag 1

Nu har det blivit dags att starta om hårddisken. Jag passar på att byta till ett bättre operativsystem på samma gång. Ja, alltså inte på min dator utan min helt egen kropp och knopp. Det har blivit för mycket socker och för mycket skräpmat. Men nu är det alltså slut med det.
Idag står det vilodag på programmet. Lördag och söndag blir det löpträning, 45 resp. 60 minuter.

Torsdag

8 km
60 min
19322 steg

Löpträningen har gått lite i stå. Jag vet inte, men att jag beslutat mig för att inte springa Stockholm Maraton inverkar nog. I och för sig så ska jag springa Blodomloppet 10k den 4 juni tillsammans med arbetskamrater. Så träna lite måste jag ju.

Torsdag

Idag köpte jag en stegräknare. Det blev en Silva pedometer av den enklaste modellen. Jag tänkte att jag skulle få till minst 10 000 steg varje dag. Det borde inte vara så svårt om jag börjar gå till och från jobbet. Det tar väl cirka 20 minuter att gå och fem gånger i veckan så blir det ju en löptur också. Jag tänkte lägga upp stegresultaten här på bloggen varje dag.

Fredag

Attans, också! Nu har jag insett att jag måste ompröva mina mål med löpningen. Det har varit tänkt att jag ska springa stockholm maraton i år. Men jag har inte orkat träna tillräckligt mycket för det. jag har tänkt att träna igen för förlorad träning men det har inte funkat. antalet långpass har varit för få. Nu ställer jag om planeringen. jag ska träna för tre stycken tiokilometerslopp. blodomloppet 4 juni, Midnattsloppet 16 augusti och Hässelbyloppet 12 oktober. Målsättningen ska vara att sänka tiden ner mot 1.05 på milen till Hässelbyloppet. Istället för att köra långpassen kommer jag att lägga in flera kortare träningstillfällen och också lägga in backträning på schemat.

Lördag

Attans också! Det började så bra. Det skulle bli ett långpass på 18,6 km. Kände mig seg i morse men tänkte att det blåser väl bort när jag kommit ut. Långpasset var en pina redan från start. Motigt och jag tyckte att det gjorde ont i höger knä. Efter 90 minuter bestämde jag mig för att hoppa av och spara mig till en annan dag.

Faan! Jag hade svårt att somna igår kväll. Det blev nästan ingens sömn på hela natten. Satt på jobbet och höll på att nicka till. gick hem istälet och föll i dvala. på väg hem så köpte jag två flaskor cola. FAAAN! Men det är ju bara att ta nya tag.
Idag blåser det snålt och det ligger snöslask överallt. Tröttheten och det gör att jag flyttar min backträning till fredag. I morgon torsdag har jag lovat min son att jag ska baka kanelbullar till hans disco på fredag. På söndag blir det långpass igen. 19 km. Oj, snart är jag ju uppe i 2 mil. Det känns som en nästan magisk gräns. Nästan lika magiskt som när jag första gången sprang 10 km.
Nu har jag bara fem långpass innan maran. Tiden kryper närmare. Lite läskigt är det. Jag funderar ju på om jag verkligen är tillräckligt förberedd. Min målsättning handlar dock inte om någon sluttid utan om att komma i mål innan de stänger efter sex timmar.

No sugar

Idag när jag vaknade så kunde jag konstatera att jag inte ätit socker på en hel dag. Det är i alla fall en början. så idag är dag nummer två. känner mig så motiverad. I morgon ska jag väga in också. det skulle vara skönt om jag inte gått upp sedan förra veckan.

Vilt sex i skogsbacken.

Ja, så vilt kanske det inte var, men ett par golden rumlate runt rätt rejält.

Precis efter jobbet brukar vara en tid då sockersuget gör sig påmint. Det var med mycket beslutsamma steg jag handlade mat idag. Jag seglade förbi godishyllorna utan att bevärdiga dom med en blick. Bara mat, bara mat mässade jag i huvudet hela tiden. Och se! Jag lyckades komma hem utan en enda liten godis eller läskburk. Jag har ingenting hemma så håller jag mig bara inne ikväll så ska det inte vara något problem.

Idag är vilodag, även om det känns lite tunt efter den korta rundan igår. I morgon så får jag fläska på lite med backträningen. Det blir första gången för mig och jag har valt mellan två backar i närheten. Jag valde den längre och lite flackare backen. Jag tror att det blir lagom så här första gången.

Löparblogg, Stockholm maraton, långrundor, jogging

11:28. allt lugnt. får se efter lunchen om sockersuget sätter in. har ätit några frukter. det verkar vara en bra ersättning.

09:48, inget sockersug än.

Klockan är 09.03 och jag väntar på att sockersuget ska sätta in. Hittills ingenting, men jag vet att det kommer snart.

Måndag

I går kväll skulle det bli en runda på ca 8 km. jag ville prova på ett elljusspår i närheten av där jag bor. Allt kändes bra när jag joggade dit men det tog bara stopp efter en stund. spåret var betydligt tuffare än vad jag trott. Det var enorma höjdskillnader. där det gick ner var man nästan rädd för att tappa balansen och där det gick upp fick man klättra med både armar och ben. det slutade med att jag steg av spåret och gick hem. 2,9 km på 21 minuter blev resultatet.

Socker

Idag är en förlorad dag i sockerbemärkelse. Nu börjar jag om.

Måndag 7/4 socker löpträning

Tisdag 8/4 vila

Onsdag 9/4 löpträning, backe

Torsdag 10/4 vila

Fredag 11/4 löpträning, Lyranrundan

Lördag 12/4 vila

Söndag 13/4 löpträning, långrunda 19 km

Socker 1 - jag 0

Måndag

Idag har det redan blivit godis/socker. Jag var iväg för att köpa frukt och då slank det med en chokldkaka. visserligen mörk choklad...men ändå. De senaste dagarna har jag totalt förlorat kampen mot socker. Nu måste det bli ändring på det.

I går blev det en bra långrunda på 17 km. 2:05. för mig är det bra tempo som ska föra mig till målsnöret på Stockholm maraton utan att bli plockad av banan.

tisdag

Nu står det Roffe 17 - socker 2 i sockermatchen. Känns rätt okej i alla fall. rätt bra procent. Idag blir det skärpning med en sjukilometersrunda ikväll.

Onsdag

Väldigt lugnt på jobbet idag. Chefen är i göteborg och flera andra ligger hemma i förkylning.
Jag klagar inte. Det kan vara skönt att kunna få lite gjort i min egen takt utan avbrott.
Ikväll blir det långpass. 16 k. Mitt tempo är av det långsammare slaget. Jag ligger på ca 7.30/km. Har försökt att pressa lite men är man 50 fyllda så tar det nog lite tid för att pressa tempot. Efter Stockholm Maraton kommer jag att börja med lite mer tempoträning.