Måndag, 5 dagar kvar.

I går kväll kunde jag inte somna. Jag låg och vred mig som en mask i flera timmar minst. Kan det bero på tankar på maraton? Jo, jag tror det.
Nu var frågan. Skulle jag berätta för mina arbetskamrater att jag ska starta på lördag? Ja, egentligen varför inte? Jag måste ju ändå förklara varför jag inte kan hänga med på löpningen på fredag. Varför inte? Jo, för då ska jag vila och ladda ju. Och käka en massa godis. Jag hade väntat mig en massa höjda pekfingrar och ord i stil med: "Det kan vara farligt i värmen", och "Är det nu riktigt säkert att du tränat ordentligt". Men jag bedrog mig. När jag berättade om min start vid morgonfikat så var det enbart glada tillrop: "Oj, vad roligt" och "det är ju ingen katastrof om du måste bryta". Så nu har jag satt press på mig själv. Nu är det bara att starta.